VITTSJÖ  MARKNADS HISTORIA

Författare Claes Ruderstam

Ända fram till slutet av 1800-talet bestod Vittsjö by endast av tre – fyra bondgårdar och några gatehus som låg utspridda runt om eller strax norr om den gamla sockenkyrkan. För invånarna i byn gick livet sin gilla gång i en lugn och invand rytm mellan arbete och vila, vardag och helg. Två gånger om året var allting dock totalt annorlunda. Vittsjö genomlevde en märklig och fullständig förvandling, den stilla vardagslunken förbyttes plötsligt i ett brusande och skränande liv och lugnet drunknade i ett myllrande gytter av folk och fä.

Det handlade naturligtvis om stormarknaderna och gamla almanackor låter oss veta att de varje år hölls i april och oktober.Redan 1753 utfärdade länsstyrelsen ett tillstånd att marknader skulle få anordnas i Vittsjö by. Marknaderna betydde oerhört mycket för landsbygdens befolkning, eftersom dessa ända fram till mitten av 1800-talet var den enda lagliga möjligheten att bedriva handel utanför städerna. Vittsjös ursprungliga marknadsplats låg på byns vång mitt emellan bondgårdarna och Pickelsjön. I samband med stor- och enskiftet i Vittsjö by på 1810-talet avsattes istället en väl tilltagen allmänning mitt i nuvarande centrum till byns nya marknadsplats.

För Vittsjöborna tillhörde marknadsdagarna årets verkliga högtider. Pigor och drängar hade fått marknadsledigt och inte minst barn och ungdomar såg marknaderna som ett enda stort och spännande skådespel. Marknaderna drog också till sig mängder av krämare och besökande från när och fjärran. Många långväga gäster startade sina marknadsresor så tidigt att de fick övernatta någonstans utefter vägen.

Utmed landsvägen genom byn fanns ett antal fasta marknadsbodar, men flertalet av handlarna bedrev sin kommers från tillfälligt uppsatta tält eller marknadsstånd. Utbudet på varor var mycket stort. Här såldes kläder, träskor, stövlar, seldon, lerkärl, redskap, husgeråd, hornskedar, liar, räfsor och mycket annat. Diverse livsmedel som korv och fläsk hängde framme hela dagen medan sillen förvarades i stora träfat. Naturligtvis fanns det också karameller och godsaker för barnen.

Kreatursmarknaden tilldrog sig alltid ett särskilt stort intresse. Kor och oxar bytte ägare i kanten av Röbjärsbacke strax intill Bäckabro, medan hästhandeln ägde rum ett par hundra meter längre söderut på gräsängen alldeles intill Viken. I slutet av 1800-talet kunde en häst kosta ett par hundra kronor medan en rejäl mjölkko gick för strax över hundralappen.Besökarna brukade stanna hela dagen på marknaden.
Många hade säkert skaffning med sig hemifrån, men det fanns också gummor som tillhandahöll mat och dryck på själva marknadsområdet. Byns gästgivaregård hade självklart högkonjunktur under marknadsdagarna och inte minst en viss typ av drycker hade en strykande åtgång.

Ett vanligt förekommande inslag på marknaderna var slagsmålen, som hade stort underhållningsvärde och brukade dra till sig mängder av åskådare. Det hjälpte föga att såväl länsman som fjärdingsmännen fanns i folkvimlet. Antagonisterna brukade ändå alltid hitta varandra och ofta fanns knogjärn, knappbälten och andra tillhyggen med i bagaget. Resultatet blev inte sällan rejäla blessyrer på kombattanterna och då och då fick de värsta slagskämparna efteråt vila ut och tänka igenom sina synder bakom lås och bom.

Marknaderna slutade inte förrän mörkret lägrade sig över byn. Efter en lång och händelserik dag drog trötta människor och djur sig hemåt utefter vägarna. Ibland fick nog hästarna själva försöka hitta vägen hem med en berusad och halvsovande husbonde på kuskbocken. Dagen därpå besöktes ofta den skräpiga och övergivna marknadsplatsen av barn, som med viss framgång brukade leta efter småmynt och föremål i röran.

När järnvägen anlände till Vittsjö 1890 genomgick hela byn en snabb och omvälvande förvandling. Marknaderna höll dock fortfarande under ett par årtionden sin ställning och ibland sattes till och med extratåg in under marknadsdagarna. Efterhand som butikerna i byn blev fler och fler och bygdens befolkning fick nya intressen började dock på 1920- och 30-talet intresset för marknaderna att dala. Idag finns inte mycket kvar av de gamla stormarknaderna som under nästan 200 år betytt så mycket för människorna i vår bygd.